Det är fem år sedan jag besökte ställplatsen Kvarken Fisk utanför Umeå. Då blev det inte direkt något höjdarbetyg så det var inte utan en viss nyfikenhet jag rullade ut den krokiga asfaltsvägen ut mot havsbandet. Den artikeln kan du läsa där den här tar slut.
På fem år bör det ju ha hänt en hel del men min besvikelse var total när jag rullade in på området.
MILJÖN
Ställplatsen ser fortfarande ut som en byggarbetsplats. För att dra in mer kosing har man skippat en parkering för personbilar och istället lagt till ett antal ställplatser. Underlaget består av stenmassor i varierande storlek och är inte plant. Definitivt inget som inbjuder till att lägga ut matta och rulla ut markisen. Dessutom har man höjt priset från 250:- natten till 295:-
Då, för fem år sedan bestod svartvattentömningen av ett avloppsrör som låg bredvid betongplattan där man släpper gråvatten. Långt ifrån optimalt men då var ju bygget fortfarande igång. Idag har man flyttat tömningen 100 meter, dåligt skyltat men till slut hittade jag ett lock som man skall lyfta och tömma sin kassett. Avsaknaden av vatten att spola med gjorde att jag avstod utan får åka vidare med halvfull kassett. Riktigt äckligt!
SÄKERHETEN
På den nya delen av ställplatsen har man knött in dubbla rader. Bredden på platserna är ok men djupet är helt förkastligt. Vid en brand i någon av bilarna blir det totalt omöjligt att komma ut, en ren dödsfälla. Ingen brandingenjör med någorlunda självaktning skulle godkänna det här konceptet.
SAMMANFATTNING
Eftersom det inte hänt ett dugg på de här fem åren förutom att man kompletterat med ännu en husbilsparkering, en enligt min åsikt totalt livsfarlig sådan kan jag inte annat än att nedgradera betyget från tre till en husbil. Hade det inte varit för den makalösa utsikten med obruten horisont hade nog årets första överkryssade husbil varit mer rätt. Nä husbilskompis, använd dina surt förvärvade liter diesel till någon annan ställplats längst norrlandskusten. Det finns så många pärlor att välja bland.
Text & bild: Gomer Swahn
Publicerad 2023-07-17
Jag har under åren besökt nästan 800 ställplatser runt vårt avlånga land så en viss erfarenhet får man nog säga att jag har. Men tänk på att betygsättningen bygger helt på mitt personliga omdöme och mina erfarenheter. Du kanske har en helt annan uppfattning om en plats jag ger toppbetyg eller helt räknar ut. Bäst är givetvis att du själv besöker platsen och gärna skriver ditt omdöme i vår ställplatslista.
Den ursprungliga artikeln från 2018:
Ställplatsen hittar du vid Rovögerns fiskeläge. Åk in i Umeå och håll mot Täfteå. När du åkt igenom samhället dyker det upp skyltar med Kvarkenfisk på, du skall ner till höger. Efter nästan två mil på den smala halvön är du framme vid vägs ände. Vägarna är asfalterade och bra men krokiga.
Själva ställplatsen är en fyrkant med grovt grus och plats för ett femtontal bilar. Alla platser har el. Duschar gör du på restaurangens gästtoalett. Där hittar du även en fräsch tvättstuga. Tömning och fyllning finns men någon avsköljningsslang vid betongplattan fanns inte vid mitt besök. Jag försökte klura ut var man skulle tömma svartvatten, det fanns inga skyltar eller någon jag kunde fråga. Krogpersonalen hade fullt upp med lunch. Troligtvis skall man öppna ett lock bredvid plattan för gråvatten. Lukten med locket på gjorde att jag avstod helt.
Att göra och se då? Inte mycket. Hela området känns lite som en byggarbetsplats med mycket grus, bråte och maskiner. Ett dopp i havet kan du givetvis unna dig men sedan tar det stopp. Krogen då? Jodå en ren fiskkrog som förädlar vad man själva tar ur havet, mja förhoppningsvis inte dom rökta räkorna då. Krogsatsningen riktar sig nog snarare till nerkabbade umebor än husbilister. 475:- fick jag punga ut för en förrätt, varmrätt och ett litet glas vitt. Maten smakade bra men bjöd inte på några kulinariska överraskningar.
Dags för betyg! Kvarkenfisks ställplats får tre husbilar. Tre ganska svaga sådana. Den tredje får man helt enkelt för utsikten. Som jag sa känns området inte klart, förhoppningsvis blir det bättre när sjöbodarna står färdiga.
Jag vet inte om man kan tala om själ på en ställplats men på en krog kan man sannerligen känna om det finns själ och engagemang. Det är väl lite det som missar på det här stället. Det liksom saknas det där sista lilla, oavsett om man pratar ställplats, krog eller angränsande bodar.
Publicerad 2018-07-16
Text och Bild: Gomer Swahn
Karta: Lantmäteriets fria kartor
