Dag två längs kusten
Glad i hågen rullar jag ut från Laxön och styr kosan upp, vidare för att söka början, eller slutet, på Jungfrukusten.
Det här är ju inte riktigt som Göta Kanal där Sluss 1 finns i Sjötorp och således borde innebära en början.
Jungfrukusten börjar, eller om man vill slutar, någon stans söder om Gävle, lite oklart var. Kanske Furuvik, kanske Valbo med Mackmyra som sitt varumärke.
En sak är i alla fall säker, har du passerat Gävle och har siktet och ratten ställd mot Bönans Fyrplats är du på rätt väg.
Bönan ja, jag hittade platsen redan 2008 på en tur dit näsan pekade.
Har man tur doftar det hav, har man otur luktar det rent ut sagt skit.
Skutskär ligger på andra sidan Gävlebukten, klart inom synhåll.
Att sulfat luktar skit och sulfit luktar mat har sin riktighet och när vinden ligger på från Skutskär har man inga problem att räkna ut vad som produceras där.
Men det skall sägas att 99 gånger av hundra är problemet och lukten helt hanterbar. Jag gillar Bönnan!
Att bara strosa runt i Bönan höjer humöret
Här kan man strosa runt bland snickarglädjen, ta något lätt på det välbesökta fiket och sedan ta en sväng ut till fyrplatsen och besöka museet,
titta på horisonten och se en lotsbåt i verkliga livet.
Helt enkelt ett mingelvänligt ställe, bara en mil från Gävle.
Sist men inte minst skall nämnas deras rökerier som varit min favorit under många år.
Men sansa dig! Handla inte! jag har hittat en pärla som är sju resor bättre, mer om detta i nästa artikel.
Trots all datornavigering finns en och annan lotsbåt kvar
fiket i Bönan är välbesökt
Missa inte Bönans fyrmuseum
Snickarglädje ser du över hela samhället
Har du tillbringat natten på Engesbergs Camping som ligger någon kilometer innan Bönan börjar det kanske närma sig lunch men först några ord om campingen.
Den ligger sjönära och är väl så nära man kan komma en svensk standardcamping, fristående och härligt SCR-fri.
Säkert byggd någon gång på sextiotalet och "varsamt" renoverad sedan dess. Men allt är rent och snyggt om än lite slitet.
250 kronor får du punga ut för en natt med elsladden inkopplad.
På gång eller snarare krypavstånd ligger Herrgården, öppen till åtta på kvällarna.
Enklare rätter och även en liten minilivs. Kanske inget att skriva hem om men rent, snyggt och trevlig personal samt havsutsikt.
Resonabla priser.
Servicehuset i Engesberg
Herrgården på gångavstånd från campingen
Jo, vad var det vi sa, lunch?
Mitt i samhället Bönan svänger du av mot Utvalnäs. När du åker Jungfrukusten pratar vi inte avstånd i mil, vi snackar kilometer.
Följ den slingrande vägen strax under milen, följ skyltarna som säger Skärgårdskrogen.
Du märker när målet är nått, en låg byggnad, bra parkeringar och en härlig utsikt är en bra beskrivning av slutmålet.
Här är det en lisa för själen att avnjuta lunchen i bryggsolens glans.
uteserveringen innan öppning
Mysig miljö
nte direkt korvkioskpriser-Men utsikt och miljö kostar ;-)
Mätt och belåten? dags att rulla vidare och utforska den kurvigajungfrukro.. eh jag menar kusten.
Nu följer vindlande småvägar på gränsen till stigar men vägen är bra, även för en husbil.
Plötsligt hamnar du i ett litet samhälle med vackra, små pittoreska villor och dessa ständiga varningar för levande barn.
Lika plötsligt tar dom slut och skogen vid. Här kan man verkligen prata om att resan är en stor del av målet.
Du ser rätt, det här är allmän väg. Lanthadeln påEskön
Efter småvägar en lång stund hamnar jag åter på den pensionerade E4:an.
Farten ökar från fyrtio till hissnande åttio kilometer.
Jag har redan konsulterat kartan och nästa resmål och kanske slutet för dagen heter Norrsundet.
På kartan ser det riktigt bra ut, sjönära, båtturer, teater mm.
5 kilometer som avstickare kan det vara värt, kan ju va en riktig pärla.
När jag kör in i samhället pirrar det till lite extra, en ställplatsskylt! Må vara hemgjord och lite tafflig men ändå.
Nyfiken följer jag skyltarna och har väl mer uppmärksamhet på att leta skyltar än gropar.
Plötsligt är hela världen upp och ner! Slår huvudet i taket och funderar skräckslaget på om campern och bilen inte längre är en enhet.
Som tur gick allt bra, bil, fjädring och fastsättning höll.
Men det är sannerligen inte Norrsundets förtjänst, snarare ny fjädring, bra surrat och luftfjädring.
Husbilskompis, vi pratar inte gropar, vi pratar fallgropar.
Och det på flera sätt. När jag kommer fram till ställplatsen visar det sig vara en ouppmärkt grusplan utan sjöutsikt och el.
Duscha får man på nåder göra i gästhamnen.
Detta till det facila priset av 200 kronor!!!!
200 kronor för en grusgrop med kraterväg - Tack, men Nej Tack!
Nej här kommer mitt hetaste tips längst Jungfrukusten.
Släng på dig skygglapparna när du passerat Trödje och ta av dom när du ser skylten Bergby.
Då har du garanterat klarat dig förbi Norrsundet, har en hel bil och två hundringar kvar i plånboken som du kan spendera på något mycket bättre än att sova i en grusgrop.
Kollar lite stukad kartan och känner mig tveksam inför nästa avstickare ut i kustbandet. Längre än till "tvåhundra fattigare och en trasig bil" Närmare bestämt nio kilometer rakt ut i spenaten. men vad sjutton, kanske finns pärlan här, dessutom börjar jag bli sugen på en kall pilsner i eftermiddagssolen.
Det är en av de märkligaste vägar jag kört på länge. Asfalterad och bred som en husbil. På alla strategiska platser som behövs finns det mötesplatser. Så länge du håller blicken i fjärran, har koll på möten är allt frid och fröjd. Skulle du däremot slappna av kan det bli till att backa, backa långt!
Framme på Gåsholma som halvön som sträcker sig ut i havet heter förstår jag, Yess! This is it! Det här är just den pärlan jag letat efter för nattsömnen.
Jag har ju en förmåga att trilla in i oväntade och trevliga möten, så blev det även här, längst ut i kustbandet, med noll teckning på mobilen och 0,5 megabits på wifin.
Men vad gör det, havet är här, måsarna sjunger och pilsnern är kall.
Mitt möte? Kolla artikel nr. 3!
Här sover man gott, jag vet!
