Vi nådde delmål två - Medelhavet

Nu har det gått ett par dygn och frustrationen över den franska mentaliteten har dämpats något. Jag måste bara få tillägga till tvättmaskinsproblematiken i förra delen att det uppenbarligen inte bara var jag som hade problem med fransk ingenjörskonst!

Två damer kom in i tvättstugan och laddade var sin maskin, trots att de var infödingar och kunde tugget, som Jerry Williams hade uttryckt det så gick de bet på att få igång dem... lite försynt så försökte jag med ett ”eskusemoa, do you needanyassisrace?” Två damer såg då samtidigt ut som två fågelholkar för fåglar modell större, typ strutsar eller något.

Vet fortfarande inte om det var min franska som gjorde det, eller om det var den påföljande engelskan eftersom jag inte kan ett enda ord franska! Det är så illa att jag skulle inte kunna beställa en öl i Frankrike en gång.
Men jag kan beställa nio ägg av någon anledning… skall jag ha sex ägg så går det dock inte utan då får jag istället kasta tre.
Nå väl damerna var kanske mer förvånade över att jag erbjöd dem hjälp med en kvinnosyssla, men jag gick inte in i den diskussionen att Sverige är ett jämställt land osv… Det hade slutat i katastrof och jag hade nog fått en baguette nedtryckt i halsen.

Hur som på något sätt förklarade jag med armar och ben samt engelska och kvinnorna viftade och gjorde några läten. Så tillslut så hoppade maskinerna igång och de sa att de ville bjuda på chokladhjärtan! Ni vet den där chokladen som heter Merci. Men det var nån annan variant som hette bokooo men de kom aldrig med nån choklad!
Det var för tidigt på morgonen för godis ändå så jag var rätt nöjd att de fick annat att göra!

Vi studsade i alla fall ner för mina halvt hopvikta däckskilar och satte av vidare på de franska motorvägarna! 
Jag fick ett tips i Husbilskompisar.se´s Facebookgrupp att passa mig för vägar ju fler siffror de hade, sagt och gjort, vi höll oss på A vägar! 
Men så kom vi inte långt stycke innan en bom spärrade vägen! Svetten började rinna längs ryggen, en ny giljotin! 
Vaktkuren var helt tom och istället satt det nån form av parkeringsautomat där.
Utan att begripa ett smack av vad det stod och inget hände så började jag desperat trycka på knapparna som fanns.
Helt plötsligt kom ett kvitto ut i den nedresta delen av maskinen! Så hängande halvvägs ut genom sidofönstret fiskade jag tag i parkeringskvittot och vipps flög bommen upp.
Nu gällde det bara att snabbt som ögat få i en växel och komma förbi bommen innan del lille fransosen i maskinen ångrade sig. Så bar det iväg igen!

Jag måste säga att vägarna i Frankrike är ypperligt skyltade! Så stor text har jag nog aldrig sett på vägskyltar förut!
Men det kanske behövs för det där med körfältslinjer verkade rätt svårt att hålla sig mellan…
Ett tag var det tre filer enligt strecken men ändå var det fyra rader med bilar… hmmm de kanske bara är rekommendationer i detta land. 
Rastplatser fanns det dock gott om och det är ju bra för vår del, först en att röka och ena barnet behövde gå på toa.
Några km längre fram var det dags för nästa barn och en till cigarett till frun och ytterligare nån senare så ringde "mat och sov klockan"… suck.

Så när vi kom iväg igen kom vi inte långt förrän jag upptäckte att bilen behövde bränsle!
Då händer det som hände i Danmark, men som jag skrev tidigare är det olikt mig att göra samma tavla två gånger men trots fruns protester så åkte jag in på lastbilssidan för på bilsidan stod det husbilar blandade med husvagnar och vanliga bilar i en enda röra. Dessutom stod en fransk Audi och tankade där. 
När jag närmade mig såg jag att jag blivit lurad! Röret passade inte i Audin heller… 
Den här gången var det dock helt fritt från lastbilar så det var inte svårt att justera. 
Döm dock om min förvåning när jag stoppade i bankkortet och apparaten skrev sina meddelanden på svenska! Tankad nöjd och glad åkte vi vidare. 

Så var det då dags för en tidig middag vid 16-tiden.
Frågade min GPS om något lämpligt ställe att äta på och hon visade mig till ett ställe som verkade bra! 
Vi åkte av motorvägen men det var visst inte nån Rasta direkt för helt plötsligt hamnade jag bland parkeringsautomater och bommar igen. 
Men nu räddade min fru mig! Hon sa sig tro att man skulle pilla in parkeringskvittot i nått hål så skulle maskinen säga vad det kostade och jo visst så var det!

Så åkte vi vidare, vägen blev bara smalare och smalare och jag misstänkte att denna vägen nog hade ett nummer på 10000 någonting om man skulle tro rekommendationen att hålla sig till låga vägnummer. 
Så tillslut nådde vi en liten pittoresk by. Tyvärr var den inte anpassad för annat än mopeder och mindre bilar. Men med tungan hårt inklämd mellan tänderna var det bara att gasa.

Så hittade vi till vår restaurang. När vi klev in blev vi genast utmotade och förstod att de nog inte hade öppet… 
De öppnade vid nitton tiden! Men va FN tre timmar… Vi skulle ju ha middag nu!
Bara att snopet åka tillbaka, få en ny lapp vid bommen och dra vidare. 



Vi satte kurs mot Camargue. Fick både se rosa flamingos, vita hästar och svarta tjurar! 
Så sa det PANG. Helvetes jävlar nu smällde bakdäcket! Bromsade kontrollerat in och stannade vid vägkanten för att konstatera eländet. Men allt såg så bra ut… 
Förvånad klättrar jag upp på cyckelstället för att se om något hänt där uppe…
Ut ur takluckan vid främre kojen hängde det något som kunde likna mörkläggningsgardiner…
Visst fan ja, takluckan var ju öppen för min kära fru hade lämnat den öppen när vi åkte…
Som tur var var det bara myggnätet och mörkläggningsgardinen som sugits ut. Men vilken smäll!
Så tillslut rullade vi mot campingen för natten.

Nu var vi värda ett bad i poolen… på med badkläder, handdukar, simglasögon på barnen och flytpuffar på den yngre. 
Något uttittade gick vi till poolområdet bara för att konstatera att det var stängt sedan en timma tillbaka. 
Barnen besvikna som bara barn kan bli av att inte kunna bada… 
Så det fick kompenseras med en mjukglass istället! Men va god glass de hade när vi tillslut rett ut och fått kioskbiträdet att förstå att vi skulle ha varsin glass men med olika såser och nötter etc på!
Hade varit enklare att bara beställa en sort och that´s it, men så fungerar det inte hos oss! 

Till på köpet trilskades frugan om att hon BARA ville ha nötter på sin glass och det stackars biträdet försökte nog förklara att det ingick ju lixom sås med i priset. 
Tillslut fick vi glassarna i alls fall och så var alla nöjda och vi intog sovposition.
I morgon är en annan dag i frankernas rike hann jag tänka innan ögonlocken föll ihop som två slottsportar!
Gonatt världen vi ses i morgon igen (hoppas jag).

Text och bild: Michael Wall


Michael Wall är sommarens gästskribent. Till vardags jobbar han med fartyg och säkerhet.
Så snart tid finns upptäcker han omvärlden och livet i husbilen, då tillsammans med hustrun Ingela och sönerna Adam (7,5) och David (3,5).
Eller som han själv uttrycker det ”Den nakna berättelsen om husbilslivet med familjen, GPSen och lite vanligt oflyt”.

Vill du läsa fler artiklar av Michael kommer de publiceras här efter hand: 
https://www.husbilskompisar.se/gastskribenter